Väntan på ett mirakel......

..... Oj vad tiden bokstavligt talat rinner iväg... Vi tar  en dag i sänder,men visst finns stressen där ständigt.. Loppisen sist gick åt helvete rent utsagt,ett stort skämt.Hade mått bra mycket bättre om vi aldrig hade åkt dit....

Men det var längesen....

Vi har varit på två samtal gällande B och det var en befrielse att få prata med någon som förstår än,vi fick enkla tips,som när jag försökteoch inte var stressad gick det bra,men då känns det som om allt hönger på mig...  Och han kan bli sur och förbannad när jag har ansträngt mig och  svansat för honom hela dagen... Men i slutändan är det ju ändå jag som är mamman och det är ju jag som bestämmer....

Lilly gör stora framsteg,nu kryper snart lilla tjejen och sitta kan hon....

Tyvärr blev min  väska stulen för 2 veckor sen och min kamera med mycket bilder och massa  minnen...

Men jag har massa kärlek och det är helt klart det viktigaste..

Ha ne skön kväll!!!

.... Dagarna går,och man stressar från punkt a till punkt B och så vidare,varför inte försöka attstannaupp och njuta ett tag????

Träffade en vän igår,tjejen som låg bredvid mig på BB när Lilllan föddes,herregud hennes dotter kunde sitta upp,nästan krypa,har  fått två tänder och äter flera mål dagligen.... Jag som bara slänger i Lillan välling för att det går snabbt,mindre slabb och ren bekvämlighet,är jag lat då?????

Det konstiga är att hon får flänga runt med mig oftast liggande i vagnen,jag hinner inte med hennes utveckling,med B hade jag tid jag hade hur mycket tid som helst,tycktedagarna var hur långa som helst,nu bara de rinner iväg innan jag hinner blinka och det mesta förblir ogjort... I vilket fall tyckte denna mamman att jag skulle börja att gå på öppna förskolan,men hallå NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR?????????????????????????????????????????????????????????????

Ja ja utvecklingen går sakterligen framåt och nu vänder sig Lillan galant från rygg till mage. och små tendenser till  att ta sig fram även omhuvudet mest åker i backen som en dammsugare ungefär...

I helgenblir det Loppis och sälja allt hemma,skönt ska det  bli,det vi inte får sålt skänker vi till bättre ändamål,bara vi blir av med det,bara vi får utrensat i förrådet. Det ska bli så skönt!

Ha en bra dag!

.... Jag har alltid varit sådan som har svårt att glömma saker,jag vill gärna älta länge och många gånger fram över.... Älta och älta och helst efter jag sagt attjag aldrig ska ta upp det igen,jag har så jäkla svårt att lägga saker bakom mig och gå vidare,då kommer mer tankar som tänk om..... Ja tänk om.... Men så sant  som det ärsagt så är framtiden framför oss och den kan vi göra vad vi vill med  men vi kan inte ändra det som varit...

Jag har ljusa tankar om framtiden,bara de här tre dagarna som J har jobbat har B varit bättre i sitt humör... Jag ser fram emot att vi ska få hjälp... Jag ser fram emot att börja att jobba om 2 och en halv månad.... Ser fram emot att sakna mina barn och längta hem...

Ser fram emot höst och mysiga hemmakvällar med levande ljus,men idag vilket väder storm och regn...

I em skajag till stan egentid med min väninna och bio  skabli riktigt nice sen blir det några glas också,underbart!!!!

...Jag är en bra mamma och ingen ska få säganågot annat,jag tog mina barn till världen av kärlek jag födde mina barn ochjag älskar de högre än allt annat,jag skullehoppa framför tåget om det gällde de,jag skulle högga av mig både armar och ben.

Jag har trott att jag har sett B dö,han fick feberkramp för 1 och ett  halvt år sen,varken jag ellermin man visste var detta var,visst nhade vi hört begreppet men tyvärr inte mer än så... Han blev stel som en pinne,ögonen vände sig,han började att skaka,dregla tungan hängde ut och han  blev helt blå,J sprang med honom i famnen och han slutade att andas... Jag ringde ambulans,det som var minuter exakt 4 innan de dök upp utanför på gata kändes som timmar,dagar och år. Jag såg bilden fraför mig hur vi barhonom till kistan,vad skulle jag göra med alla hans   nappar,saker vad skulle jag säga till folk,hur skulle mitt liv kunna fortsätta?????

När ambulanspersonalen kom så började B att andas igen,det  tog fleratimmar innan jag slutade att   gråta och kunde prata,där lärde jag  mig att inte ta allt för givet.

Så det som nuär jobbigt i min familj att jag gapar och skriker,att B inte lyssnar att jag känner mig osedd,att inget blir som jag tänkt mig.. Det är bara hållplatser på den långa vägen jag har iallafall mina två barn hos mig och det är det viktigaste. De ringde från familjehuset i går,vi har fått en tid på fredag om en vacka,då kommer min mamma och passar barnen,ska bli skönt att få berätta  för någon hur vi känner,ibland hjälper det bara att prata med någon utomstående... Jag ser  fram emot detta!

I dag för övrigt kommer bli en underbar dag,igår fick jag gjort mycket och B var mycket snäll. Vi stekte pannkakor och målade  i målarbok och  han lyssnade.

"Vi måste  tillåta oss att misslyckas mer än en gång Det ger oss förutsättningar att lyckas...."

Ha en bra dag!

.... Ibland,allt som oftast tror jag att vi glömmer av det,att faktiskt njuta av det vi har.... Visst jag har en trotsig son just nu som varje dag gör mig sårad och ledsen,som sviker gång på gång som lovar och lovar och pussar och kramar och ber om  ursäkt.... Men så är han ju bara tre och visst står det i böcker om trots och man tror att man kan vara påläst den dagen det kommer,men det kan man aldrig.... I dag började  J attjobba och saker känns faktiskt redan bättre,att lämna på dagis var rena drömmen. Han pussade mig och Lillis och gick till fönstret  med en gång. Igår kväll var dock helt annorlunda,i tre timmar bråkade vi med honom att  ahn skulle sova... Båda trötta och inga trevliga ord kom,tillslut somnade han isin säng och jag och J av ren utmattning...

Så idag kan ju allt bara bli bättre,nu har han 5 timmar på dagis att leka av sig och jag och Lillan har tid hemma,snuttan som somnati babysittern och jag som ska vika tvätt,skönt och  avkopplande tycker jag faktiskt.....

Så visst är det så när jag nu sitter här och tänker hur lätt alla andra har det,barn som gör som de säger,disk som diskar sig själv,tvätt som tvättas och läggs in i skåpen bara så där... Fint städade hus... Men klart att jag fattar att det inte är så,så nu är jag glad och tacksam över det jag har,min lilla dotter,min övertrotsiga  son min slarviga man,mitt stökiga hus,min ständiga övervikt som inte vill ge  med sig,vår stökiga carport.. Ja you name it!

Jag tar nya tag och om några år när jag ser tillbaka så kanske  jag vet vad jag  lärt mig av detta!!!!!!

Take care!